♥ ♥ ♥ Annas hjärtan - om inredning, familjeliv, projekt och livet i allmänhet

Kolla in den här lilla godingen! Hon är - förstås - lika go och glad som vanligt! Och hon verkar vara helt opåverkad av allt ståhej runt omkring henne (tack och lov!) Idag har vi kopplat in en matpump som pumpar in lite mat via sonden, dygnet runt. Det är förstås bra att något händer, och vi är villiga att prova allt, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite jobbigt ändå (och det tycker jag förresten inte är så himla konstigt, det är väl ingen förälder som vill se sitt barn kopplad till en maskin?) Hon blir liksom inte så mobil nu. Det är inte "bara" att lyfta upp henne om hon blir ledsen och behöver tröstas för sladden åker lätt ur (även om vi såklart kommer vänja oss vid makapären, den går ju att stoppa och koppla bort, samt att vi inte ska ha den för alltid) och vi blir inte så rörliga. Vad man inte ser på bilden är en flaska i en plastpåse som just nu hänger i gardinstången, tänk droppställning så är ni med på utseendet, och den måste liksom hänga någonstans högt upp, vi fick inte låna med någon ställning från sjukhuset. Man kan inte bara ta henne i famnen och gå från ett rum till ett annat, maskinen måste ju med. Vi kan såklart sätta upp nån krok i taket, men som ni förstår är det inte jättepraktiskt, och vi blir ju ändå lite låsta dit maskinen är. Jag hade önskat och trott att vi skulle kunna ha den här mojängen kopplad till barnvagnen eller så, så vi hade kunnat komma ut lite mer. Menmen. Man kan inte få allt här i världen, och självklart är det enda viktiga att hon blir bra. Och givetvis är det underbart att slippa sjukhusmiljön och få vara hemma lite. Tagg i hjärtat är dock att Philip inte kan vara hemma så mycket som jag önskat, för jag kan säga att liten pillerman inte funkar sådär klockrent ihop med slangar, sladdar och maskiner. Jag försöker lära mig av Linnahs syn på saken. Hon verkar ju lika pigg och glad som vanligt, och stör det inte henne - varför ska det störa mig? Har man en positiv syn på det hela så underlättar det ju! Men det är inte alltid så enkelt. Man måste få sörja lite också, att hennes första månader blev så galet präglade av det här tråkiga. Att det inte riktigt blev som vi tänkt. Sen är vi ju glada också, såklart! För tjejen är ju underbar! Ja. Det var nog ungefär allt för idag. Over and out!